Lejonhjärta sista kap (block 54): Page #4

HTML

skummet och färgade det mörkt och sjukt

hur länge höll det på jag vet det inte -det kändes

som om jag hade stått- det kändes som om jag hade

stått där på stigen -ett helt liv- +-hela mitt liv-+ +i tusen år+-och sett den- -striden den yttersta och sista-

och aldrig sett nånting annat än -den stora striden mellan-

-yttersta striden mellan två rasande vidunder två-

de där två -rasande-vidundren i deras yttersta strid

-två rasande vidunder i sin yttersta strid deras sista-

-och- -sin yttersta strid- -men till sist tog den slut men striden tog-

-men den tog slut till sist- +men till sist var striden över+

-men till slut var striden över- det kom ett skärande

skrik från katla det var hennes dödsskrik sen blev

hon tyst då hade karm inget huvud längre men hans

kropp släppte inte sitt tag om henne och de sjönk

tillsammans tätt hopslingrade +ner i djupet+ och sen fanns där ingen karm

och ingen katla mer

och sen var skummet vitt igen karmafallet

sköljde bort allt giftigt vidundersblod med