Lejonhjärta sista kap (block 54): Page #3

HTML

saga än katla han fanns där och var ett

vidunder lika hemskt som hon hans huvud for

åt alla håll han sökte ... och så såg

han katla hon flöt upp ur djupet och var där plötsligt

mitt ute i virvlarna och med ett vinande kastade

ormen sej över henne och slingrade sej omkring henne

hon sprutande sin dödseld mot -henne- honom men han

klämde till om henne så att elden stockade sej

i hennes bröst då högg hon efter honom och han högg

han också de högg och bet båda två högg och bet

för att döda det var inget annat de ville de hade väl

längtat efter det ända sen urtiden och de vältrade sina

förfärliga kroppar om varann och högg och bet för det medan de

högg och bet -i raseri- som -rasande- två rasande mellan betten men

-rasande bett var det- katla skrek -när hon stred- men

karm högg alldeles tyst och svart drakblod och

grönt ormblod flöt ut i det vita