Edit Browse revision history View notes

HTML

lura dom

levande ger jag mig aldrig sa orvar det vill jag du

ska veta lejonhjärta

så lugnt vi kunde red vi mot våra fiender

- mer och mer närmade vi oss dom- närmare och närmare kom vi jag frös över ryggen

och jag hann tänka att blir vi fast nu så kunde

vi lika gärna ha blivit det i katlagrottan

och sluppit plågas en lång natt till ingen nytta

så möttes vi de saktade in sina

hästar för att kunna passera oss på den smala vägen

och han som red främst var en gammal -bekant- +bekant+ det var

ingen annan än den där pärk

men pärk tittade inte på oss han tittade

bara på orvar och just när -de- +-han-+ +de+ red förbi -honom-

-[svarade]- frågade han

Metadata