Edit Browse revision history View notes

HTML

än orvar som red bakom oss i sin hemska

hjälm och sin svarta mantel det klack till i

mej av -förskräckelse- +skräck+ var gång jag -vände- råkade

vända på huvudet och såg honom så hade jag

lärt mig att -avsky och frukta- +vara rädd för+ den där hjälmen

och alla som bar den

vi red och red och ingenting hände -det såg- +det var så+

lugnt och fridfullt och vackert -ut- överallt där vi kom

stilla afton i bergen skulle man kunna kalla det

tänkte jag om det inte vore så fel +vad som helst kunde dyka+ -vi kände minsann inget annat-

-än en otäck spänning som bara blev värre av allt det där tysta och stilla-

-[utraderdad text]-+-jonatan fattade [nog] [allt] gott av den stillheten det kunde jag märka-+ +-och- upp i det där tysta och stilla och vi kände bara en otäck+

-han fattade nog att vi +[...]+ skulle bli gripna för han-

-var hela tiden på sin vakt- +till och med jonatan var orolig+ +och i varje stund på sin vakt+

bara vi kommer över bron sa -jonatan- +han+ då är det

värsta gjort

Metadata