Edit Browse revision history View notes

HTML

då var det som om lite styrka från honom

strömmade över i mej och jag var inte så rädd mer

ändå kunde jag inte låta bli att tänka på

hur härligt det skulle vara om vi inte jämt måste

vara så där starka och modiga tänk om vi

någon gång kunde få vara tillsammans igen som under de

första dagarna i körsbärsdalen å vad det kändes

länge sen nu

så började vi vår färd vi red

mot solnedgången, det var däråt vi hade bron

fast stigarna var villsamma i karmanjakas berg

ingen utom jonatan kunde ha hittat rätt i det

virrvarret men han kunde det på något besynnerligt vis

och det var tur för oss

jag spanade efter tengilsmän [-soldater-] så att

ögona sved men ingen syntes till ingen mer

--- LSN

Metadata