Lejonhjärta kap 14 m.m. (block 53): Page #5 Original title: 43779.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: In progress Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 14 m.m. (block 53): Page #5 Go full screenExit full screen Layout Reset hundarna komma, tjutande och skällande, men jag _orkade_ inte bli rädd förresten tystnade de snart inte ens blodhundar vågade sej så värst långt in i avgrunderna där vi krälade omkring länge länge krälade vi där och när vi äntligen krälade ut +i dagsljuset+ borta hos grim och fjalar sönderskrapade och blodiga och genomvåta och så gott som döda -ja nästan döda- av trötthet då var natten slut och morgonen redan där orvar sträckte ut sina armar -som om- +-som om-+ -han ville famna hela- +-han ville genast [eller gärna] omfamna-+ +han ville omfamna+ jorden och -hela- himlen +och+ allt han såg men armarna föll ner han sov redan vi sjönk i dvala alla tre och visste ingenting förrän det -redan- nästan var kväll då vaknade jag det var fjalar som puffade på mej med nosen han tyckte väl att jag hade sovit länge nog jonatan var också vaken