Lejonhjärta kap 14 m.m. (block 53): Page #4

HTML

ja, ja, ja sa orvar jag vill krypa på

mina knän ända hem till törnrosdalen om så ska

vara inte vill jag ligga stilla här och vänta tills

tengils blodhundar kommer tjutande efter oss i grottgångarna

det märktes redan vem han var ingen kuvad fånge

utan en upprorsman och frihetskämpe törnrosdalens orvar

när jag såg hans ögon där i lyktskenet då förstod

jag att tengil kunde vara rädd för honom hur svag

han än var hade han någon sorts brinnande eld i sig

och det var nog bara tack vare den elden han kom levande

genom helvetesnatten för av alla världens nätter kunde ingen

vara värre

lång som en evighet var den och full av fasor men när

man blir tillräckligt trött -att man varken hör eller ser-

då orkar man inte bry sig om någonting

inte ens om det kommer blodhundar jo visst hörde jag