Lejonhjärta kap 14 m.m. (block 53): Page #3

HTML

Ingen hade någonsin förr rymt ur Katlagrottan

och hur de skulle förklara Orvars flykt för Tengil,

det undrade jag just men det fick bli deras bekymmer sa

Jonatan, vi hade mer än nog med våra egna.

Inte förrän vi hade hasat oss genom den långa, trånga

gången tordes vi stanna och hämta andan ett slag.

Det var nödvändigt för Orvars skull. Jonatan gav honom

getmjölk som var sur och bröd som var blött,

ändå sa Orvar:

Bättre måltid har jag aldrig fått.

Jonatan gned hans ben länge och väl för att de skulle

bli liv i dem och Orvar kvicknade till lite.

Fast gå kunde han inte, bara krypa.

Han fick veta av Jonatan vilka vägar vi hade

att färdas och Jonatan frågade honom om han ändå

ville försöka komma vidare redan samma natt.