Notes for Lejonhjärta kap 14 m.m. (block 53): Page #2
Original title: 43773.jpg
HTML
14 Slutlig version
Den natten förde vi Orvar genom underjorden. Jonatan
gjorde det. Han släpade Orvar genom helvetet, någonting
annat kan man inte kalla det. Jag orkade bara släpa
mig själv och knappt det.
Han har flytt. Han har flytt skrek de
och när det blev tyst väntade vi på förföljarna.
Men det kom inga. Ändå måste ju till och med en Tengilsman
kunna räkna ut att det fanns ett kryphål ur Katlagrottan
där vi hade försvunnit och det kryphålet kunde inte vara så
svårt att hitta men de var väl fega Tengilsmännen.
De vågade sig på fiender när de kunde anfalla i
flock men ingen av dem tordes krypa först in
i en trång gång där en fiende väntade som de inte
visste någonting om. Nej de var för fega helt enkelt.
Varför lät de oss annars slippa undan så lätt?