Notes for Lejonhjärta kap 12 (block 52): Page #19
Original title: 43719.jpg
HTML
-de- -då- jag vände på huvudet för att se var jag hade
jonatan och jag skrek till när jag såg honom
var han hängde långt ut i fallets yttersta gränser [eller: i pilens yttersta grenar/lek]
upp och ner med bena -klamrade i [...]- om en trädgren hängde han där
och just när pärk -som nu var kritvit i syna och skrek- kom -drivande förbi- mitt under honom -på sin häst-
högg jonatan -honom i håret- -drog i hans hår- +honom i håret+ och drog in honom
så att han kunde få fäste i en gren
och sedan kallade jonatan på märren
kom lilla märr kom kom
[resten av sidan överstruken)
-hon hade ju redan drivit förbi men -nu hade hon blivit av med den där klunsen på sin rygg och- hon gjorde ett
vilt försök att komma till honom -jonatan- bit för bit kämpade hon
ändå var det nästan slut med hennes krafter och jag vet inte hur hon kunde men hon kämpade sej
tillbaka så vis att- jonatan- dangel [gissning att det finns ett småländskt ord för utrustning i oordning, jfr dingeldangel, tingeltangel/lek] fick tag i hennes
tygel men sen blev det en dragkamp -som var hemsk-
mellan jonatan och floden för floden ville leda med sej
både jonatan och märren
jag blev helt vild och jag skrek åt pärk