Lejonhjärta kap 12 (block 52): Page #3 Original title: 43693.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: Completed Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 12 (block 52): Page #3 Go full screenExit full screen Layout Reset jonatan tittade på mej och smålog litet se inte ut så där skorpan sa han det här är väl ingenting värre blir det -säkert- nog ja det var -just- -ju alltid en- en -skön- tröst! [...] men rätt som det var bröt solen fram och dimmorna försvann då började alla skogens fåglar sjunga allt sorgligt och ödsligt flög bort på samma gång och det farliga kändes inte så farligt längre varm blev jag också solskenet värmde redan allt kändes bättre det kändes nästan bra grim och fjalar hade det nog också bra de hade ju sluppit ur sitt mörka stall och fick gå och beta grönt saftigt gräs igen det tyckte de väl om kan jag tro men jonatan visslade på dem en svag liten vissling var det men de hörde den och kom han ville bort nu jonatan långt bort genast för vi har muren alldeles bakom det där hasselsnåret