Lejonhjärta kap 12 (block 52): Page #2

HTML

12 -slutlig version-

vi sov under en gran den natten och tidigt i

gryningen vaknade vi och frös åtminstone gjorde jag det

det låg en dimma mellan träden vi såg knappt grim

och fjalar de skymtade fram som grå spökhästar

i allt det gråa och tysta omkring oss alldeles tyst

var det och sorgligt på något vis jag vet inte varför

det kändes så sorgligt och ödsligt och ängsligt att vakna

den här morgonen jag vet bara att jag längtade tillbaka

till det varma köket hos mattias och gruvade mej för

det farliga som väntade oss kanske redan innan den här dagen

var slut

jag försökte att inte visa jonatan hur jag kände mej

för vem vet han kunde kanske hitta på att skicka

mej tillbaka och jag _ville_ ju vara med honom i

alla farligheter hur farliga de än var