Lejonhjärta kap 10-11 (block 454): Page #10

HTML

jag blev arg så att jag helst ville slå till honom

även om han var en fåne fick han inte prata så dumt

har du ingen hur i dej viskade jag och

då -flinade- +skrattade+ han -[..till]-

nä inte mycket sa han nu tittade han mej rakt in

i ansiktet och jag kände igen hans ögon så vackra

glänsande ögon hade bara jonathan

det var sant han hade verkligen ingen hut i sej

hur kunde han ge sej till att komma hit mitt framför ögona

på tengil men ingen kunde +förstås+ känna igen honom

inte ens mattias gjorde det inte förrän jonathan klappade

honom i ryggen och sa

gamle man har vi inte sett varandra förr

jonathan tyckte om att klä ut sej han brukade

spela teater för mej i köket om kvällarna -ja medan

vi- medan vi levde på jorden menar jag [...]