Lejonhjärta kap 10-11 (block 454): Page #6

HTML

röd som om han hade doppat den i blod hans [... ]

ögon stirrade rakt fram han såg inte människorna och inte

soldaterna det var som om för honom ingen annan fanns

i världen [...] bara tengil av karmanjaka och

ingen mera

ja han var hemsk

alla i törnrosdalen hade fått befallning

att komma till bytorget där skulle tengil tala till dom

mattias och jag gick också dit förstås

det var ett så fint och vackert gammalt torg

-där hade han dom nu tengil som han hade befallt tengil-

med vackra gamla hus omkring -och där hade han dom nu-

och där hade han dom nu tengil alla byborna i törnrosdalen -och där hade han dom nu-

precis som han hade befallt

-tengil alla bleka urledsna människor i törnrosdalen-

-de stod tysta och väntade- [...] -man kunde nästan känna det-

-och där stod de nu alla byborna i törnrosdalen-

-i luften hur förbistrade de var- de stod tysta och

bara väntade men man kunde nästan känna i luften hur förbistrade de var

just här på torget hade de väl haft trevligt förr här hade

de nog dansat och spelat och sjungit om