Lejonhjärta kap 10 (block 453): Page #15

HTML

[...] eller kanske jag hörde hur -häftigt- det snyftade till -en snyftning- där inne

i jonatans bröst och när vi gick hem grät han

det brukade han aldrig göra annars

de sörjde i törnrosdalen den dagen

alla sörjde -och grät- alla utom tengils soldater

de var tvärtom glada var gång tengil kom till

törnrosdalen för då gjorde han kalas för

-alla- sina tengilsmän knappt hade blodet hunnit

torka efter den stackarn som blev dräpt på

torget den dagen så ställdes där ut

kar fulla med öl och grisar som stektes hela

på spett så att oset låg tjockt över

törnrosdalen och alla tengilsmän åt och drack

och -pratade- skröt om tengil som lät dem få så mycket

gott

men det är törnrosdalens grisar di sätter i