Lejonhjärta kap 10 (block 453): Page #13
Original title: 51963_1.jpg
HTML
det var tyst på torget när tengil -skulle börja-
pekade bara en liten fågel satt högst upp i trädet
ovanför honom och sjöng och drillade så vackert
den fågeln visste nog inte vad tengil höll på med -där nere under honom på torget
bland människorna- där nere under linden
men så var det gråten det var ynkligt att höra
hur de grät alla kvinnor som skulle mista sin
man och alla barn som aldrig mer skulle se sin
far alla grät förresten jag också
tengil han hörde inte gråten han satt på
sin häst och pekade och pekade och diamanten på hans
- han dömde folk- pekfinger -till döden bara med sitt pekfinger-
-och varje gång blixtrade det till i diamanten som han hade på pekfingret-
-och han hade en diamant på fingret- som blixtrade till varje gång han dömde någon att dö
-till döden-
-det var vad han gjorde- det var hemskt
[...] han dömde folk -att dö- -till döden- till döden bara med sitt finger