Lejonhjärta kap 9 (block 451): Page #27

HTML

åt och åt och ingen sa något men till sist sa

jonatan

tänk att bli mätt jag hade nästan glömt

hur härligt det känns att bli mätt

jag började tycka det var mer och mer bra

att jag hade tagit mej tillbaka [eller: iväg] till törnrosdalen

och jag tror att jonatan också tyckte det

nu fick jag berätta ordentligt precis allt som hade

hänt mej -ända sedan jonatan och jag skildes åt i

dimman runtom [eller: utanför] tulipagården och det bästa var

hur veder och kader hjälpte mej in i törnrosdalen

och jonatan skrattade länge- jonatan ville om igen

höra hur veder och kader hjälpte mej in

i törnrosdalen -och- , jag berättade och -berättade-

bredde ut mej -men rätt som det var kom-