Edit Browse revision history View notes

HTML

framme hos honom och jag kände minsann igen de där

två på hästarna

det var veder och kader

ska du inte upp i bergen och titta på månsken

i kväll va sa veder vad var det du hette din lille

luver det hörde jag visst aldrig

jag kallas bara för skorpan sa jag det tordes

jag säja för det namnet kände ingen till inte jossi

och ingen annan bara jonatan och jag och mattias och kanske sofia

skorpan minsann sa kader hör du skorpan varför tror

du att vi har kommit hit

då kändes det som om bena skulle vika sej

under mej

för att sätta mig i katlagrottan tänkte jag

de hade väl ångrat att de släppte mej förstås och nu

Metadata