Lejonhjärta kap 9 m.m. (block 449): Page #11

HTML

bara så fint men jag tänkte för mej själv att törnrosor

kan jag nog aldrig mer känna doften av utan att få

hjärtklappning och komma ihåg hur vi smög bland

buskarna jonatan och jag så nära muren där

tengilsmän lyssnade och spanade kanske mest efter en med

namnet lejonhjärta

jonatan hade svärtat sej lite i ansiktet

och dragit en huva långt ner över ögona han såg inte

ut som någon jonatan det gjorde han inte men ändå

var det farligt och kunde gälla hans liv [i boken står "gälla livet"] var gång han

lämnade sitt gömställe [i boken står "sitt gömställe i lönnrummet , smygen kallade han det"] hundra man letade efter honom

dag och natt det visste jag och det hade jag

talat om för honom men då sa han bara

ja det kan dom hålla på med tycker jag

han måste själv släppa iväg bianca sa han för han