Edit Browse revision history View notes

HTML

och fjalar han var så klok han förstod visst

allting de andra hästarna gnäggade utanför de ville väl

säga adjö åt honom men fjalar stod tyst och

svarade inte

jag såg veder och kader sitta upp i sadlarna

och det går inte att beskriva hur härligt det kändes nu

skulle jag ändå snart vara fri och ute ur råttfällan

trodde jag

då sa veder

jag har glömt elddonet

och så hoppade han av hästen igen och började leta

omkring lägerelden

sen sa han

det finns här inte jag kanske tappade det inne

i grottan

Metadata