Edit Browse revision history View notes

HTML

men jag ryste ändå och tyckte nästan synd om

jossi fast han var en sån usling

elden ute i gläntan hade brunnit ner och jag

började hoppas att veder och kader också skulle ge sej

iväg jag längtade så det värkte i mej att

få se dem försvinna som en råtta +när han sitter+ i fällan längtade

jag att få komma loss och kunde jag -nu- bara

få ut deras hästar ur grottan innan någon kom

in för att hämta dem så skulle jag -tänkt- kanske klara

mej tänkte jag och veder och kader skulle rida därifrån

-utan att veta-+utan att veta+ utan att någonsin få veta hur lätt

de hade kunnat fånga jonathan lejonhjärtas lilla bror

men då hör jag kader säga

vi lägger oss i grottan och sover en stund

jaså nu är det slut tänkte jag ja det är lika bra

Metadata