Lejonhjärta kap 9 (block 450): Page #31
Original title: 51709.jpg
HTML
-och ensam det var så otäckt att bara stå där och vänta-
mörkt ska det vara om nätterna i törnrosdalen sa han
allt ont sker [eller: allt måste ske/lek] +i mörker nu för tiden+ -i skydd av mörkret-
sen tog han tråget och försvann ut i natten
och jag ställde mej i den öppna dörren för att hålla vakt
mörkt var det precis som mattias ville mörka skyar
skymde månen muren och törnrosdalen och hela himlen
alltihop var ett enda mörker och jag kände mej dyster och
ensam där jag stod mattias dröjde så länge
det var hemskt [snarare: otäckt/lek] att bara stå där och vänta då märkte
jag plötsligt med förskräckelse att det hade blivit ljusare
månen höll på att bryta fram genom molnen
det var nästan det värsta som kunde hända och det hände -också-
-plötsligt innan jag hade- innan jag ens hade hunnit tänka
det flöt det som en flod av månljus över dalen