Lejonhjärta kap 9 (block 450): Page #27

HTML

dom kalla frälserman och inte mej

nä jag är för gammal sa mattias han hade

så rätt den där veder om jag lever eller dör det kvittar

nej för nu är du min farfar sa jag

ja det skulle väl vara för det då som jag behöver vara kvar

i livet men till motståndsman duger jag inte längre +då ska man vara ung+ +-jag är ju rätt [...färdig?] [eller: rädd vetja !/lek]-+

han suckade -tungt och slutade äta-

bara orvar var här ändå ! men han sitter +väl+ i

katlagrottan tills katla får honom +skulle jag tro+ -är jag rädd-

jonatan -hade också slutat äta- +blev blek och sa med låg röst -katla sa han- jag vet vem katla får till sist+ -[längst t v:]och sa tyst för sig själv- +[längst t v nästa inskjutna rad:] sa han tyst som om han [därunder, längst t v] inte talade till nån annan än sej själv+

nej nu -får vi börja- +måste vi+ arbeta sa han då vet du

inte heller skorpan att här i skogen sover vi om

darna och arbetar om nätterna kom ska du få se

han kröp med mej genom luckan in i

sitt lönnrum och där visade han mej nånting