Lejonhjärta kap 9 (block 450): Page #10

HTML

man kunde inbilla sej att nu satt människor där och [lite skillnad mot boken]

åt sin goda kvällsvard eller kanske bara pratade

med varann och lekte med sina barn och trallade små[?]

visor för dem och hade det bra och trivdes men man

visste ju att det inte var så man visste

att de knappt hade någon mat att äta och att de [skillnad mot boken]

inte var lugna och glada alls utan bara olyckliga

tengilsmännen -som gick på vakt- uppe på muren

med sina svärd och spjut hjälpte en att komma

ihåg hur det var ifall man skulle ha glömt det

i mattias fönster brann det inga ljus

hans hus var mörkt [...kommatecken?] och allt var tyst som om där

inte fanns en levande -varelse- själ men vi fanns där

inte inne i huset men utanför mattias stod

på vakt vid husknuten och jonatan och jag