Lejonhjärta kap 9 (block 450): Page #8

HTML

skrev på köksväggen sa jag då när hon kom med soppan

vilken gåta sa jonatan

jag söker honom i fjärran bortom bergen [skiljer sig från boken}

jag berättade vad jag hade skrivit det var för att

sofia inte skulle bli orolig sa jag

då skrattade jonatan

inte orolig jo det kan du inbilla dej och jag då

hur pass lugn blev jag tror du när jag fick veta

att jag hade dej nånstans uppe i nangijalas berg

jag måtte ha sett skamsen ut för han

skyndade sej att trösta mej

men det var en evig tur och lycka att du var där [skillnad mot boken]

modiga lilla skorpan och ännu mer tur och lycka [skiljer sig lite]

att du -nu- +nu+ är här -nu-

det var första gången någon hade kallat mej modig