Lejonhjärta kap 8 (block 448): Page #34

HTML

och med armarna om hans hals viskade jag i min

förtvivlan

hjälp mej rädda mej säj att du är min farfar

jag var så rädd och säker på att han skulle

stöta bort mej när han såg veder och kader i

sina svarta hjälmar bakom mej - skulle kan ljuga

för min skull kanske hamna i katlagrottan för det

men han stötte inte bort mej han höll mej kvar

i sin famn och jag kände hans snälla goda armar omkring

mej som ett skydd mot allt ont

lilla pojk sa han så högt att veder

och kader skulle omedelbart höra det var har du varit så länge?

och vad har du gjort olycksaliga unge eftersom du kommer

hem med soldater?

då satte de igång en utskällning veder och kader