Lejonhjärta kap 8 (block 448): Page #32

HTML

påhittet var så bra

jag såg folk i arbete utanför husen men ingenstans

någon som liknade en farfar [här är två rader ihopsatta] och jag kände mej mer och mer eländig - hemskt var

det också att se hur det stod till med människorna i

törnrosdalen hur bleka och utsvultna och olyckliga de

var allesammans åtminstone -[...alla]- dom jag såg där jag

red fram, så olika det folket i körsbärsdalen

men så hade vi ju heller ingen tengil i vår

dal som lät oss slava för honom och tog ifrån oss

allt vi skulle leva av

-när det- jag red och red veder och kader började

bli otåliga men jag bara red som om jag var

på väg till världens ände

är det långt kvar frågade veder