HTML

rid före du och visa vägen sa veder för nu ska

vi tala allvar med din farfar

jag manade på fjalar och slog in på en

stig som följde muren rätt nära

vita hus fanns det gott om -de låg-

-utspridda på sluttningen- precis som hemma i körsbärsdalen

-men inget- men jag såg inget som jag tordes

peka ut för jag visste ju inte vem som bodde där

inte vågade jag säja "där bor farfar" för tänk om

veder och kader klev in och där inte fanns så mycket

som en enda liten gubbe i varje fall ingen som

ville vara farfar åt mej

nu var jag verkligen i knipa och jag svettades

där jag red det hade gått så lätt att ljuga

ihop en farfar men nu tyckte jag inte att det