Lejonhjärta kap 8 (block 448): Page #2

HTML

2.

-Jossi! -det var Jossi! Jossi!- och ingen annan

det tog mej en stund att fatta det

Jossi han som var så snäll och glad och sympatisk

och som hade gett mej kakor och tröstat mej

när jag var lessen - han var förrädaren

och nu satt han här vid elden bara en bit

ifrån mej tillsammans med de där tengilsmännen - veder och

kader kallade han dem - och skulle förklara varför han

hade dröjt så länge

hubert jagar varg i bergen i natt och

honom fick jag lov att gömma mig för förstår ni

veder och kader såg -lika- trumpna ut

-ändå- +i alla fall+ och Jossi -blev ivrig- tog i ännu mer

hubert honom har ni väl inte glömt?-