Lejonhjärta kap 7 (block 447): Page #21

HTML

kom över mej igen vem vet de där som pratade

där ute var kanske värre än några vargar

driv in hästarna i grottan så

får vi bättre plats hörde jag en röst som sa

och strax kom två hästar klampande in till

mej de gnäggade när de märkte fjalar och

fjalar gnäggade tillbaka men sen var de tysta

och blev visst vänner i mörkret ingen av dem

där ute i gläntan måtte ha förstått att

det var en främmande häst de hade hört för de fortsatte

helt lugnt att prata med varann.

-men- varför hade de kommit vilka var de vad hade

de för sig här uppe i bergen i natt

det måste jag få veta jag var rädd

så att tänderna skallrade på mej