Edit Browse revision history View notes

HTML

en djup grotta var det och jag sa till fjalar

här finns plats för femton såna som du

han gnäggade lite kanske han längtade hem

till sitt stall jag bad honom om förlåtelse för att

jag hade dragit ut honom på såna här

strapatser och jag gav honom havre och klappade

honom och sa godnatt åt honom igen och sen rullade

jag in mej i filtn längst in i grottans

mörkaste hörn och somnade som en sten innan

jag hann skrämma upp mej ett enda dugg

jag vet inte hur länge jag hade sovit

men plötsligt for jag upp ur sömnen och blev

klarvaken jag hörde röster och jag hörde

hästar gnägga utanför min grotta

mer behövdes inte stora vilda skräcken

--- LSN

Metadata