Lejonhjärta kap 7 (block 447): Page #16

HTML

framför mej i månljuset slingrade sej

stigen vidare upp över bergen ett milt +mån+ ljus var det

men klart, nästan som dagsljus så att man

kunde se allting vilken tur annars hade jag varit förlorad

för här fanns stup och bråddjup så att man

hisnade, vad det var hemskt och vad det var vackert!

det var som att rida i en dröm, ja hela

det där månskenslandskapet kunde nog bara finnas i

någon skön och vild dröm tänkte jag och jag sa

till fjalar

vem tror du det är som drömmer det? inte är det då

jag det måste vara någon annan som har +kunnat+ drömma ihop

nånting så onaturligt hemskt och vackert kanske gud

men jag var trött och sömnig så att

jag knappt kunde hålla mej kvar i sadeln

--- LSN