Lejonhjärta kap 7 (block 447): Page #9

HTML

både fjalar och jag jag borde ju vara van vid

det eftersom jag redan hade dött en gång men då

_ville_ jag då längtade jag efter det och nu ville jag inte

nu ville jag leva och vara med jonatan å jonatan

om du -ändå- +bara+ kunde komma och hjälpa mej!

de var så nära nu vargarna en av dem var

större än de andra och fräckare det var nog ledarvargen

det var han som skulle hugga mej det märkte jag

han kretsade runt omkring och ylade

ylade så att blodet isades i mej

jag kastade en brinnande gren på honom och

skrek högt men det retade honom bara jag

såg hans gap och hans förfärliga huggtänder

som ville åt min strupe nu - jonatan

hjälp! - nu tog han språnget!

--- LSN