Lejonhjärta kap 7 (block 447): Page #7
Original title: 47397.jpg
HTML
rätt som det var steg månen upp bakom en bergstopp
ja det var väl inte den vanliga månen kan [det står "kan" i boken, men tecknet ser mer ut som "kunde"] jag tro men den
såg likadan ut och det blev ett månsken som jag
aldrig hade sett maken till men så hade jag ju
heller aldrig sett månsken över höga berg
allt blev så underligt man var i en konstig värld
av bara silver och svarta skuggor vackert var det nog
och lite sorgligt på nåt [det står "något" i boken] skönt underligt vis men kusligt
också för visst var det -skönt [gissning]- +ljust+ där månen sken
men bland skuggorna kunde -alla- +många+ farligheter gömma sej
jag drog filten över ögona för nu ville jag
inte se mer men då ["då" är först understruket, sedan har understrykningen tagits bort] hörde ["hörde" är understruket] jag istället [det står "i stället" i boken] ja då
hörde jag nånting ett tjut långt borta i bergen
och sen flera tjut lite närmare fjalar gnäggade
han var rädd och då förstod jag vad det var det var vargtjut