Edit Browse revision history View notes

HTML

min eld och kände att det var precis så som jonatan

hade sagt precis så bra hade jag det när jag

satt där och såg in i elden och åt mitt

bröd och -knaprade- +gnagde+ på min fårfiol den var så

god jag önskade bara att jag hade fått den av någon annan än

hubert

jag var glad -så att jag sjöng- -så att jag måste sjunga lite för mig själv +och jag sjöng lite för mej

själv+ -där jag satt- i ensamheten.

"mitt bröd och min eld +och min häst+ mitt bröd och

min eld och +min häst+" -det var bara- -sjunga- +något annat kunde jag inte hitta på+ -alla de- 

-så jag sjöng jag -inget att- -mer sjöng jag inte-

länge satt jag så och jag tänkte på alla

lägereldar som hade brunnit i all världens vildmarker sen

tidens början och hur de hade slocknat för länge sen.

men min brann här och nu

det mörknade omkring mej bergen blev så

svarta å vad mörkt det blev och så fort det gick

Metadata