Lejonhjärta kap 7 (block 446): Page #22
Original title: 47377.jpg
HTML
[hela sidan överstruken med ett lodrätt streck i mitten]
han gnäggade litet kanske han längtade hem till sitt stall
jag bad honom om förlåtelse för att jag hade dragit ut
honom på sådana här äventyr och jag gav honom havre
och klappade honom och sa god natt åt honom igen
och sen rullade jag in mig i filten längst in
i grottans mörkaste hörn och somnade som en sten
innan jag hann skrämma upp mig ett enda dugg
jag vet inte hur länge jag hade sovit
men plötsligt for jag upp ur sömnen +-men plötsligt vaknade jag av något-+ -med ett ryck- +och blev klarvaken+
jag hörde röster och jag hörde hästar gnägga
-det var folk där ute i gläntan- +där ute i gläntan+ mitt hjärta satte
i att banka -så det gjorde ont i bröstet jag kände-
-att nu var det farligt- +för vem vet+ de där som hade kommit var kanske farligare -än-
än några vargar -det visste jag-
-kör- +driv+ in hästarna i grottan så att vi