Lejonhjärta kap 7 (block 446): Page #9

HTML

jag inte se mer men då _hörde_ jag i stället ja

_då hörde jag någonting_ ett tjut långt borta

och sen flera tjut litet närmare fjalar gnäggade

han var rädd och då förstod jag vad det var det var

vargtjut

en som är så rädd av sig som jag kunde

väl nästan ha dött av skrämsel men när jag märkte hur

-vettskrämd- -livrädd- fjalar -blev- +ängslades+[överskrivning]+ då -morskade- +försökte jag morska upp mig+ -[...] jag till litet underligt nog-

fjalar vargar är rädda för eld vet du inte det

sa jag men jag trodde inte riktigt på det själv

och vargarna hade visst aldrig hört det heller för nu

såg jag dem nu närmade de sig -svarta- hemska grå

-skuggor- +skepnader+ som kom strykande ute i månskenet och

ylade av hunger då ylade jag också

jag skrek i himlens sky aldrig har jag