Lejonhjärta kap 7 (block 445): Page #4

HTML

några som _kunde_ vara vänner men lika gärna fiender

och jag måste ta reda på vilket hur förskrämd jag än

var så jag la mej platt på magen

och började krypa mot rösterna där ute månen

satt mitt i grottöppningen och -lät- en strimma

-av- månljus -falla- +föll rakt+ in i mitt gömställe

-men- men jag höll mej -ängsligt- i mörkret vid sidan

om -och aldrig har jag varit mer tacksam för något mörker- +-tack och lov för det mörkret!-+

-och- -jag krälade- +och krälade+ sakta sakta +-krälade jag-+ allt närmare rösterna +tills jag såg dem+

de satt ute i månskenet och höll på

att göra upp en lägereld två stycken med grova

ansikten och med svarta -hättor- +hjälmar+ på +-skallen-+ huvet det var

första gången jag såg några av tengils kunskapare

och soldater och jag visste +-genast-+ vad jag såg

tro aldrig annat jag visste att här hade

[*]