Lejonhjärta kap 7 (block 445): Page #2

HTML

han gnäggade lite kanske han längtade hem till

sitt stall jag bad honom om förlåtelse för att jag

hade dragit ut honom på såna här

strapatser och jag gav honom havre och klappade honom

och sa gonatt åt honom igen och sen rullade

jag in mej i filten längst inne i

grottans mörkaste hörn och somnade som en sten

innan jag hann skrämma upp mej ett enda dugg

jag vet inte hur länge jag hade sovit

men plötsligt for jag upp ur sömnen och blev

klarvaken -för- jag hörde röster och jag

hörde hästar gnägga utanför min grotta

-och just +-då-+ kom och- +-och de-+ +mer behövdes inte+ stora vilda skräcken kom över mej igen

-med en enda gång- vem vet de där som -hade kommit- +pratade där ute+ var kanske

farligare än några vargar