Lejonhjärta kap 6 (block 443): Page #19
Original title: 46973.jpg
HTML
-solen sken- det var svårare då att riktigt
minnas hur hemsk drömmen var men att jonatan hade _-skrikit-_[understreckat = låt stå!] +-ropat-+
på hjälp det visste jag det gick inte att glömma
min bror hade ropat på mej måste jag inte då
ge mej iväg och försöka komma till honom jag satt
i timmar ute hos mina kaniner och grubblade
-mej halvt fördärvad- +-nästan ihjäl mej-+ på hur jag skulle göra
ingen hade jag att tala med ingen att fråga
jag måste bestämma själv till sofia kunde jag inte gå
hon skulle hindra mej aldrig i livet skulle
hon släppa iväg mej, så tokig var hon inte
för det var väl tokigt kan jag tro det jag ville göra?
och farligt också det farligaste av allt och jag var ju
inte modig alls
jag vet inte hur länge jag satt där lutad
--- LSN