Lejonhjärta kap 6 (block 443): Page #2

HTML

6 slutlig version

Tengils stund kommer nog en gång sa jonatan

vi låg i gröngräset nere vid ån

och det var en sån där morgon när man inte kunde tro

att tengil fanns eller något annat ont i världen

alldeles stilla och fridfullt var det vattnet porlade lite

kring stenarna under bron det var det enda man hörde

det var skönt att ligga där på rygg och just

inte se nånting heller bara de små vita molnen

uppe på himlen man kunde ligga så

och ha det bra och sjunga lite för sig själv och strunta

i allting

och så kommer jonatan och börjar prata

om tengil! jag ville inte komma ihåg

honom men jag sa ändå

--- LSN