Lejonhjärta kap 5 m.m. (block 440): Page #3

HTML

morgonen då stod sofia och matade sina

duvor alla sina snövita duvor! när jag

såg dem mindes jag henne den vita som satt

på min fönsterkarm en gång det var väl tusen år

sen nu

minns du viskade jag till jonatan var det inte en

av dom här duvorna som lånade dej sin

fjäderhamn då . . . när du var hos mej

jo sa jonatan hur skulle jag annars ha kunnat komma

det är bara sofias duvor som kan flyga genom

-alla- himlarna -och luften- hur långt som helst

duvorna var som ett vitt moln omkring sofia

-rak och stilla stod hon där-+ och hon stod där -rak- så stilla+

mitt i fladdret av deras vingar -stod hon så rak-

-nog var hon en duvdrottning alltid så rak och-

- stilla ja- - hon var verkligen en duvdrottning det var hon sannerligen- -+det var hon+-

precis så måste en duvdrottning se ut

--- LSN