Lejonhjärta kap 5 (block 439): Page #4

HTML

2044

vi kom ridande dit tidigast om

morgonen då stod sofia och matade

sina duvor. alla sina snövita duvor!

när jag såg dem mindes jag henne den vita

som satt på min fönsterkarm en gång långt borta

i en annan värld och tid

minns du viskade jag till jonathan det var väl

en av dom här duvorna som lånade dej

sin fjäderhamn kan jag tro

javisst sa jonathan hur skulle det annars ha

kunnat komma den långa oändliga vägen sofias duvor

är inte som alla må du tro dom kan

flyga hur långt som helst

nu först fick sofia syn på oss

hon hälsade så där vänligt som hon alltid gjorde---