Lejonhjärta kap 5 m.m. (block 438): Page #13

HTML

sina duvor alla sina snövita duvor!

när jag såg dem mindes jag henne den vita

som satt på min fönsterkarm en gång- var-

-det kändes +så+ länge sen nu- -+långt borta i en annan värld+- +det var väl tusen år sen nu+

minns du viskade jag till jonathan -det var väl-

+var det inte en+ en av dom här duvorna som lånade dej sin

fjäderhamn [ordet finns, slå upp i SAOB] +då när du var hos mej+ -kan jag tro den där gången när du var hos mej-

+jo+ -javisst- +sa jonathan+ -det var violanta sa jonatan- hur skulle

jag annars ha kunnat komma den -långa- oändliga vägen det är

bara sofias duvor som kan flyga +genom alla himlar och och rymder+ -så långt- +hur långt som helst+

nu först fick sofia syn på oss

hon hälsade -så där- vänligt +som hon brukade+ -som hon alltid gjorde-

men glad var hon inte och hon sa med låg röst

till jonathan

jag hittade violanta +död+ med en pil i bröstet ---