Lejonhjärta kap 5 (block 437): Page #3

HTML

vi kom ridande dit tidigt om

morgonen och då stod sofia -på gårdstunet- -+gården+- -+i trädgården+-

och matade sina duvor [...] alla sina snövita

duvor när jag såg dem -kom jag ihåg- + mindes jag henne+

-duvan- +den vita+ som satt på min fönsterkarm en gång

långt borta i en annan värd och tid

minns du viskade jag till jonatan det var

väl en av dom här duvorna som lånade dej

sin fjäderhamn kan jag tro

javisst sa jonatan hur skulle jag annars ha

kunnat komma den +långa+ oändliga vägen sofias duvor

är inte som andra må du tro dom kan flyga

hur långt som helst

nu först fick sofia syn på oss

hon hälsade så där vänligt som hon alltid gjorde

--- LSN