Edit Browse revision history View notes

HTML

när det började skymma sa jonatan att nu var

det tid nu skulle vi iväg till guldtuppen

vi visslade på grim och fjalar de gick

fritt omkring på ängarna utanför ryttargården

men när vi visslade kom de genast i full galopp

fram till grinden där sadlade vi dom och steg till

häst och sedan red vi i sakta mak ner mot

byn

plötsligt kände jag mej rädd och blyg jag var ju

knappt van att träffa folk allra minst såna som bodde

här i nangijala och det sa jag till jonatan

vad är du rädd för sa han inte tror du

väl att det är nån som vill dej illa?

nej det förstås men dom kanske skrattar

åt mej

--- LSN

Metadata