Lejonhjärta kap 1 (block 434): Page #25

HTML

-slutlig version-

+sen hände det och+ 3.

nånting underligare har +jag+ aldrig -hänt mej- varit med om

rätt som det var bara stod jag framför grinden

och läste på den lilla gröna [eller: granna] skylten:

bröderna lejonhjärta

hur kom jag dit? när flög jag?

hur kunde jag hitta vägen utan att fråga någon alls?

det vet jag inte det enda jag vet är att jag plötsligt

stod där och såg namnet på grinden

jag ropade på jonatan flera gånger

ropade jag men han svarade inte och då kom

jag ju ihåg det [vågstreck] han sitter förstås

nere vid ån och metar!

jag började springa fort fort sprang

jag stigen ner mot ån och där på