Lejonhjärta kap 1 (block 434): Page #21

HTML

jonatan brukade hitta på så ofta

men sen kom jonatan och tröstade mej

+ja han kom+ han måste ha förstått där i nangijala hur

jag hade det utan honom och han tyckte väl att

han måste trösta mej -han- +därför+ kom +han+ till mej och nu

är jag inte lessen längre nu bara väntar jag

det var en kväll i förra veckan som han kom

jag var ensam hemma och jag låg och grät efter

-jonatan- +honom och var rädd och olycklig och sjuk och eländig så det går inte att beskriva+

köksfönstret stod öppet för det är såna

varma sköna vårkvällar nu jag -låg- hörde

hur duvorna kurrade +där ute+ det finns massvis av dom

här på bakgården -och nu på våren kurrar-

-dom som om dom hade betalt för det bäst som-

- jag låg där med ansiktet i kudden och-

[längst ner på sidan 2,5 rader överstrukna]