Lejonhjärta kap 1 (block 434): Page #10 Original title: 44723.jpg Protection: Open to all Expiration: Never Status: Approved Mark this revision as complete Cancel Lejonhjärta kap 1 (block 434): Page #10 Go full screenExit full screen Layout Reset jonatan skrattade -lite- +till+ när han hörde den och så sa han det du skorpan du kanske också kommer flygande +till mej nån kväll+ från nangijala -nån kväll- -+och dimper ner+- +och sitter där+ som en snövit duva +på fönsterblecket+ gör det är du snäll jag började hosta -så hemskt- just då och han lyfte upp mej och höll om mej som han brukade göra när det -är- +var+ som värst och så sjöng han: då +lilla skorpa+ vet jag -lilla skorpa- din själ det är som för en stund vill vila i famn så kär [tom rad] inte förrän då kom jag att tänka på hur det skulle vara att komma till nangijala utan jonatan