Lejonhjärta kap 1 (block 434): Page #10

HTML

jonatan skrattade -lite- +till+ när han hörde den och

så sa han

det du skorpan du kanske också kommer flygande

+till mej nån kväll+ från nangijala -nån kväll- -+och dimper ner+- +och sitter där+ som en snövit duva

+på fönsterblecket+

gör det är du snäll

jag började hosta -så hemskt- just då

och han lyfte upp mej och höll om mej som

han brukade göra när det -är- +var+ som värst och så

sjöng han: då +lilla skorpa+ vet jag -lilla skorpa-

din själ det är

som för en stund vill vila

i famn så kär

[tom rad]

inte förrän då kom jag att tänka på hur

det skulle vara att komma till nangijala utan jonatan